tisdag 12 februari 2013

Tema - Kommunikation - Visualisera



När man pratar med Sandra, och hon svarar, så är det ju lätt att tro att hon förstår. Det händer ofta om man inte känner henne, så klart. Men det händer titt som tätt även när man känner henne. T.o.m. vi föräldrar, som är dom som känner henne mest av alla, tror ibland att hon förstår. Och det händer ganska ofta att vi faktiskt inte vet om hon förstår eller inte.

Sandra frågar inte om det är nåt hon inte förstår, utan det är sånt vi brukar märka på hennes reaktion efteråt. Ibland ber hon oss helt enkelt att vara tysta, och då kan man ju tänka sig att det har blivit mer prat än hon hinner, och orkar, sortera. Det gäller att man kommer ihåg det.

För Sandra är det nog allra skönast när det är tyst. Ja, alltså när andra är tysta… Själv babblar hon gärna på om allt och inget mest hela tiden ;) Då är det lätt att haka på i hennes prat och så har man en spiral som bara spinner vidare tills ingen vet nånting av vad man pratar om. En mycket stressig situation för Sandra, så det gäller att bryta i tid och hålla samtalet på hennes nivå.


Det jag egentligen skulle berätta om i det här inlägget är hur vi bäst kommunicerar med Sandra så hon förstår. Samtala går som sagt bra, till en viss del, men är det nånting som vi ska berätta eller förklara så räcker det inte att säga det.

Jag säger bara bilder! Schemabilder, seriesamtal och ”ritprata” är vad som gäller. Det finns ju olika sorts bildstöd som passar olika bra till olika individer, förstås. För Sandras del används kameran flitigt och nästan alla hennes schemabilder är foton på saker/personer som hon känner igen. Under fliken ”Pedagogiska tips” finns det länkar till inlägg som handlar om schema och hur vi jobbar med bilder, för er som vill läsa mer.


Sandra förstår mycket lättare om hon ser det vi vill förmedla än om vi bara rabblar en massa som hon inte hinner få ordning på ihop med alla andra tankar och intryck som hon tar in samtidigt.

Om det låser sig, om det t.ex. är nåt som Sandra vill, men inte kan förklara, så är det bästa sättet att ge henne papper och penna. Ett exempel kan vara att hon plötsligt säger ”Fråga pappa” Det betyder oftast att hon vill fråga pappa om dom kan göra nåt hon vill. Eller egentligen förstår hon inte det där att fråga, så för henne betyder det nog mer att hon vill göra nåt, och liksom redan har bestämt det.

Säger jag då att hon ska fråga pappa, så kommer hon inte vidare, och hjälper vi inte henne här så blir det en låsning, som väldigt lätt leder till utbrott. Hon kan inte fråga på det viset, nämligen.

Men får hon papper och penna istället så ritar hon det hon vill och låsningen släpper. Hon ritar kanske en bil och vi förstår vad hon vill göra med pappa. Ibland kan hon t.o.m. lättare prata efter det att hon har ritat, och själv säga att hon vill ta en biltur.


Våra dagar ser väldigt lika ut med samma rutiner varje vardag, och andra samma rutiner varje ledig dag. Alla lördagar är lika varandra och det är alltid korttids samma dagar i veckan, osv. Det gör ju att Sandra är väldigt trygg, och kan sitt schema utan och innan. Hon går nästan aldrig till schemat under dagarna, men vi går alltid igenom det varje morgon och kväll.

Ska vi däremot göra något utöver det vanliga, som vi inte har på rutin, så krävs ett nytt, detaljerat schema eller ett seriesamtal över hur hela situationen kommer se ut. Sen har vi med oss schemat så vi kan titta på det vartefter vi genomför det vi ska göra. Då förstår Sandra och det skapar lugn och trygghet.

Men det vanliga schemat, som nästan alltid ser likadant ut, är också viktigt för tryggheten. Vi märker genast en oro hos Sandra om nånting förändras och då behöver hon gå igenom schemat om och om igen tills tryggheten är tillbaks igen.

Är man inte insatt ordentligt i det så är det lätt att tro att man kan ta bort schemat när Sandra har utvecklats och blivit så trygg, men det kan man aldrig! Det är med hjälp av schemat som Sandra förstår sin vardag, och det är med hjälp av bilder hon har en möjlighet att förstå vad man pratar om. Ett jätteviktigt hjälpmedel!

Glöm inte att gå in på Neurobloggarna och läs andras intressanta inlägg i ämnet kommunikation. Och sprid gärna, ni vet :)

♥ Kram ♥

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag skulle nästan kunna kopiera det här inlägget och lägga på min blogg och ändra namnen :-)
Inte riktigt för vi har inte använt foton utan ritade bilder och så har vi inte haft ett grundschema som sett likadant ut eller hur jag ska säga, utan våra scheman har sett olika ut. Eller förresten så har vi haft några schemahäften kom jag på om olika situationer t.ex. frukost och att plockan undan efter sig vid frukosten. De häftena har ju förstås sett olika ut.
I alla fall, det jag skulle säga är att det blev en sån skön "flashback" på nåt sätt att läsa det här..
Så jag ska försöka komma på att skriva nånting annat då ;-)
Massa kramar!