måndag 25 mars 2013

Tema – Att leka – Låsa upp låsningar

Den här veckan har Neurobloggarna tema om lek så välkomna in och följ oss på Facebook och/eller Twitter. Vi kan alla hjälpas åt att sprida kunskap och förståelse och ett enkelt sätt är att sprida sidorna så fler som är intresserade hittar oss.


Jag har så mycket annat i mina tankar just nu att jag först inte hade tänkt skriva nåt temainlägg den här veckan, och jag vet inte ens om jag har så mycket att komma med, för jag är urdålig på att leka. Det är verkligen inte min grej… Då är det tur att jag är gift med en som leker väldigt bra med vår dotter J

Dom få gånger jag leker så är det i ett annat syfte, som visserligen är jättebra det med. Om jag bara orkar få till det när det behövs som mest, nämligen i låsningar. Det vill till att inte mitt tålamod har hunnit försvinna, för nån robot är jag inte. Det gäller att bita sig i tungan ibland, så att man mitt i stress och irritation lyckas plocka fram leksinnet istället. Det är minsann inte det lättaste! Men det funkar! Nästan varje gång.

Ja, om jag gör det i tid, förstås. Har det blivit utbrott av låsningen så är det försent, men tar jag fram ett gosedjur och pratar med Sandra genom djuret innan det går för långt, så brukar låsningarna släppa hos henne. En arg och grinig (dvs stressad) situation vänds snabbt och blir rolig istället. Låsningen är som bortblåst och livet går vidare med en glad tjej. Oftast. Det låter ju som om man aldrig behöver ha låsningar, men det är iaf en väldigt stor hjälp när man ska vidare och förbi nåt som brukar vara lite jobbigt och stressande för Sandra.


Hon låser sig nästan alltid om hon känner förväntningar. Det kan vara att hon ska gå på toa, hoppa ur taxin, dricka vatten… Ja, allt som ”ska göras” och om vi är för nära, så hon känner att vi förväntar oss att hon ska, liksom. Tar man då fram ett gosedjur istället, så är det som om hon glömmer den person som är där och fokuserar på djuret. Det har räddat många situationer, och är den absolut bästa metoden för oss när vi ska försöka undvika låsningar och utbrotten som brukar komma i samband med dom.


♥ Kram ♥

2 kommentarer:

Mamma Z sa...

Sam hade Sissus och Sassus. Två gosse kaniner som var fulla med bus jämt. Undrar hur många utbrott som blev bortlekta, eller att vi kunde stävja dem. Så klockrent.

KRAMEN den stora!

Anonym sa...

Min tjej hade en bäver som det var precis så med! Och även idag, vid 23 års ålder funkar det ofta bra när man tar nåt gosedjur och låtsas att det säger knasiga saker.
Kram!