måndag 20 maj 2013

Tema – Stöd från omgivningen – Närstående


(Vill ni läsa mitt vanliga inlägg så får ni scrolla vidare)


Tyvärr kan jag inte säga att vi har haft nåt vidare bra stöd från dom närmaste, snarare tvärtom. Dom försvann allihop.

Den ”förståelse” vi fick (innan dom försvann, dom få som fanns) var väl att en släkting berättade att hon förstod preciiiis hur vi hade det, för hennes dotter hörde lite dåligt på ena örat när hon var liten, så det var sååå jobbigt sååå när hon gick i skolan.

Ja, det säger jag inte emot, det var säkert jobbigt! Men att hon skulle förstå preciiis hur vi hade det var liksom nästan ett hån. Faktiskt.


En annan släkting jämförde oss med ”vemsomhelst” när jag sa att vi inte fixar det om både Göran och jag blir sjuka samtidigt. Då menar jag sängliggande, efter att det var riktigt nära en gång när jag precis klarade att resa mig ur sängen efter ett ryggskott och Göran, dagen efter fick ischias och blev sängliggande.

Det gååår bara inte, för Sandra klarar sig inte och vi har ingen, ingen som kan ta över. Då fick jag inte svaret ”ring så hjälper jag er” utan ”det är väl ingen som tycker att dom kan bli sjuka”

Ja, alltså… Jag fattar ju att ingen tycker det är kul att bli sjuk, men det är en väldig skillnad på att tycka det är trist och att verkligen inte kunna. Vem skulle ta Sandra? Hon klarar sig inte alls utan hjälp och hade jag bara mig själv att tänka på så, visst, det hade inte varit roligare med ryggskott, men det hade inte varit katastrof.


Så, nej! Nåt stöd från närstående har vi inte haft, och nu har vi ju inga närstående ens. Så ett tips till er där ute, om ni har nån med npf i er närhet. Ta reda på vad det innebär. Visa att ni finns. Våga fråga. Lär er mer. Det finns nog inget som uppskattas mer än förståelse och omtanke.

Fler temainlägg kommer under veckan på Neurobloggarna

♥ Kram ♥

3 kommentarer:

Tina (M som i Underbar) sa...

<3 Kram Nina! Tack att du delar med dig!

Annelie L sa...

Kram till dig vännen <3

Annelie L sa...

Kram finaste Nina, ni har haft det väldigt tufft, ni har kämpat och ni har försakat mycket, men ni har klarat det och nu börjar tösabiten bli stor och ni får snart lite mer efterlängtad egen tid.
Kram