Mötesvecka

Så har vi gjort en IP igen då. Eller, det är väl det handläggaren ska göra nu, utefter det vi kom fram till. Så egentligen har jag inget att komma med förrän vi får den hemskickad. Förra gången skrev hon bara ett protokoll från mötet med hjälp av mina anteckningar. Inga åtgärder, förslag på lösningar eller några ansvarsområden. Vi får väl se om hon klarade det bättre den här gången.

Efter att ha ifrågasatt några av handläggarens lögner så sa hon inte så mycket mer. Kanske insåg hon att det bara blir värre om hon fortsätter ljuga, eller så blir det något annat kommun-anpassat efter mötet?!

Tack för stort stöd från bästa assistansbolaget!

Ett förslag på en akut och tillfällig lösning när det gäller daglig verksamhet är iallafall öppnat. Men, av erfarenhet sen tidigare ”positiva möten med massa bra framsteg” så säger jag ingenting förrän det har hänt nåt i verkligheten, som gagnar Sandra. Hittills har ingenting hänt på tre år, nämligen. Men det lät bra den här gången också.

Det skulle kollas upp lite regler först. Som det lät på mötet ska det kollas om kommunen får göra den här lösningen. I verkligheten handlar det nog mer om ifall dom måste eller om dom kan slippa undan. Jag må låta pessimistisk, men jag har varit med ett tag så jag vet hur dom jobbar. Den dagen det skulle hända något till Sandras fördel tror jag nog inte kommer. Om den mot förmodan gör det så är det säkert nån baktanke, eller bara helt enkelt nya lögner.

Jaja, nu är det väntan igen. Återkommer i ämnet när jag vet nåt. När vi kom hem såg det ut så här på infarten och vi fick parkera på gatan.

Jag fattar ju att dom bara gör sitt jobb, och måste gräva, det är inte det. Däremot tycker jag ju att dom kan meddela innan, så man vet. För tänk om Sandra var förberedd på en utflykt och bilen stod på tomten. Det hade blivit katastrof för henne. Så vi är väldigt tacksamma att det inte hände nåt värre än att vi fick stå på gatan tills dom täckt över diket. Pjhu!

Sandra blev förstås lite störd av grävandet, och allra helst när dom körde den där vibratorn, eller vad den nu heter som plattar till. Men det gick ganska bra med hjälp av duktiga assistenter.

Det blev lite ledighetsslapp en stund efter mötet, innan jag började mitt pass. Men jag gick förstås ner lite tidigare, och var social med assistenterna i den mån dom hade tid. Idag är det ett nytt möte, med assistansbolaget. En hel del framtidsplaneringar ska gås igenom och det blir nog ordning på det mesta vad det lider. Bara Sandra hade någonstans att ta vägen så skulle resten lösa sig. Vilken lättnad det skulle vara… Håhåjaja.

Må så gott!

.