tisdag 16 maj 2017

I väntans tider

Det är svårt att skriva om nåt när jag går och väntar på olika besked som kommer påverka oss väldigt mycket. Jag kommer ha massor att ventilera om det blir som vi hoppas nu, men väntan är lite jobbig. Vi vågar inte hoppas för mycket, men hoppas ändå.

Idag blir det i alla fall verksamhet av vardagen, och Sandra längtar som vanligt efter sin assistent. Att det kommer en ny bekantskap också har hon ingen aning om än. Det räcker för henne att längta efter en person tills hon förstår att det finns ännu en att längta efter.

När vi får in två assistenter på schema blir det lugnare för Sandra, då väntan inte blir lika lång mellan gångerna. Nu när Sandra hinner längta för länge så blir hon förstås trött, och samtidigt finns stor risk för vakennätter då hon vill att det ska bli morgon fort. Men det är ju som det är och inte mycket att göra något åt.


Tack för kommentarerna jag får, det gläder mig. Som svar på Annettes fråga så vill jag inte gå in på orsaker, men vi har i alla fall hittat ett assistansbolag som kan autism, och ville ju ge det en chans, förstås. Just autism-förståelsen är så viktig för Sandra och det har vi fått erfara många gånger genom åren. För övrigt saknar vi våra ”gamla jobb-vänner” på förra bolaget och vi trivdes väldigt bra där, men är vänner fortfarande som väl är.

Jag kommer troligtvis inte hinna skriva på ett par dagar nu, eftersom vi kommer ha lite fullt upp med verksamhet och introduktion. Men jag kikar in så fort jag har möjlighet. Ha det fint så länge!

.

Inga kommentarer: