Uppdatering

I tisdags var det en intensiv och innehållsrik dag för Sandra. På gott och ont. Vi har ju inget val, utan får försöka ta oss igenom alla nyheter så smidigt som möjligt. Men visst påverkar det henne, hur försiktiga vi än är.

Först hade hon längtat och väntat på sin älskade assistent i en vecka, och bara det är ju tröttande för henne. Sen när veckan hade gått så gick ju en massa energi åt bara av att få ses igen. Men eftersom assistenten är jätteduktig och hanterar Sandra så väldigt bra, så höll damen sig ganska lugn, efter omständigheterna.

Sen kom en ny bekantskap, och det tar ju förstås också en hel massa energi för Sandra. Mest för att hon tycker det är så roligt i början. Även hon är lugn och hanterar Sandra bra efter det hon hunnit lära känna henne på ett par tillfällen, så Sandras lugn höll i sig ganska bra. Men tröttheten visade sig förstås mer och mer ju längre dagen gick.

Efter lunch var det lite ”bänk-jobb” och sen tog vi en promenad till skogen. Sandra fick leta efter lite saker på marken, som hon la i en låda.

Det var första gången vi provade ”natur-lådan” och den gillade Sandra. Först ville hon att vi skulle hitta sakerna åt henne, men när vi tydligt visade att vi ”väntar här medan du letar” så kunde hon hitta nästan själv. Jätteroligt!

Sen fick hon plocka lite annat som hon la i en påse, en hel del kottar blev det. Innan vi gick hem plockade hon vitsippor som vi kom på att vi kunde ha skapande av sen.

Väl hemma visade jag Sandra hur hon skulle lägga blommorna mellan bladen i en bok, och nu ligger dom i press tills vi ska ha skapande nästa gång.

Efter det tog Sandras ork slut, kan man säga. Då blev det en del låsningar, men inga större utbrott tack vare ett proffsigt bemötande från den assistent som egentligen är ny fortfarande, men vanast förutom mig. Både dusch- och nattningsprocedurerna gick otroligt bra med tanke på Sandras tillstånd. Eloge till assistenten.

Igår tänkte vi gå till fotbollsplanen på promenaden, men vi planerade om så aktiviteten passade bättre för Sandras dagsform. Det blev vattenfärger på skapandet och sen rulla boll inomhus. Det räckte gott och väl, eftersom hon fortfarande var trött.

Efter bollandet valde hon själv att bygga lego med en av assistenterna, och det var ju bara att nappa på det förslaget. Dels uppmuntrar vi ju hennes egna initiativ dom få gånger hon kommer med något, och dels är vi glada över minskad klipp-tid. Mest för att inte Sandra ska sitta och klippa dagarna i ända, men också för att det går åt en hel del tidningar. Vi har ett sjå att samla, och be alla vi känner samla åt oss.

Idag kommer inga externa assistenter, så idag passar vi på att ta en ”vilo-dag” även fast inte Sandra vet det. Vi säger ju inte precis det till henne, utan har aktiviteter fast på en kravlös nivå. Det är ju inte bara Sandra som är trött i den här familjen, om jag säger så. Vi får väl se om damen är inne i en lego-period nu. Det är lagom kravlöst och roligare än att titta på alla tidningsurklipp. I alla fall om morsan ska orka vara lite engagerad, och det bör jag vara om jag ska göra ett bra jobb.

Jag önskar er en fin-fin dag!

.