måndag 19 juni 2017

Vi har en plan

Det är inte så lätt att planera när Göran och jag inte hinner prata med varandra. Sandra vet ju förstås ingenting om någon flytt än, och vi kan inte säga något för långt i förväg eftersom hon inte vet vad det innebär. Det skulle bara oroa och det är ju onödigt.

Men hur vi ska göra och hur vi ska berätta för Sandra, måste vi först prata igenom noga, Göran och jag. Och det är ju inte så lätt, eftersom Sandra är nära oss hela tiden. Vi får försöka passa på när hon har lagt sig på kvällarna.


Hursomhelst har vi lyckats planera ett litet första steg som vi tror blir bra. Att flytta hemifrån förstår ju inte Sandra, även när vi kommer så långt att det är dags för flytt. Så just det tänker vi inte säga till henne. Det blir istället så att vi flyttar tillsammans. Ja, inte att vi gör det, förstås, men Sandra får tro att det är så. Vi jobbar ju ändå så mycket, så det blir ingen större skillnad på personalen i början. Vart vår dubbelsäng står är inget hon kommer förknippa med vart vi bor, och dom flesta av våra möbler får hon ta med sig. Hon har mer användning av dom än vi, och vi klarar oss med lite hopplock tills vidare. När vi jobbar hos Sandra använder vi assistanssängen, och en extrasäng om vi är där båda.

Sen kommer ju andra att ta över, vartefter vi hittar assistenter, och då blir det inga konstigheter att vi jobbar mindre. Så hon kommer inte förstå att hon har flyttat hemifrån, utan plötsligt bor hon i en annan bostad och plötsligt är assistenterna med henne mer än vi föräldrar.

Att assistenter är med henne gillar hon ju, så det kommer inte bli några större problem, när vi bara hittar folk som passar för uppgiften. Däremot kommer det säkert bli reaktioner av själva flytten, men det är ju inte så mycket att göra åt. Vi får ta det lite lugnt och hantera reaktionerna vartefter dom kommer. Känner jag Sandra rätt kommer hon tycka det är spännande i början. Men hon är van att bo där vi bor nu, så omställning kommer det förstås bli.


Hur själva flytten ska gå till har vi inte hunnit prata igenom, men vi har en liten första plan iaf. Sen får vi bygga vidare vartefter vi ser hur det går med allt. Vi har kommit fram till att vi måste berätta vad som är i görningen, så när vi får tillgång till Sandras bostad, och allt är klart, åker vi dit med henne och tittar. Då berättar vi också att ”vi” ska bo där snart, alternativt att hon ska bo där och vi följer med.

Det är första gången vi berättar något i förväg, som inte Sandra förstår innebörden av. Sånt är annars alltid bättre att inte berätta förrän det är dags, för det oroar bara om hon inte har upplevt det tidigare. Men det här är så stort att hon behöver förberedas, och då får vi försöka hitta ett sätt som hon kan förstå lite.

Efter det tänkte vi ju försöka packa dom saker vi kan packa utan att det påverkar Sandras vardag. Tanken är att livet ska vara som vanligt så länge som möjligt. Men vi tänkte också att Sandra kanske klarar att vara med i själva flytten, med lite småplockande. Så hon blir delaktig och hinner förbereda sig. Bara vi inte stökar för mycket när hon ser, för det fixar hon inte.


När vi sen kommer till lite större förändringar så hoppas vi att vi har någon som kan ta Sandra medan vi stökar. Någon annanstans än här i stöket... Det är iaf grovplaneringen som den ser ut just nu. Vi kommer säkert att ändra den vartefter, när vi ser hur det går och hur Sandra mår. Huvudsaken vi har en plan att börja på, lösningar och anpassningar brukar vi inte ha några större problem med att hitta när det krävs.

Det är både spännande och lite oroligt, men ska nog gå bra. Det brukar det ju.


.

1 kommentar:

Annelie L sa...

Jag tycker det låter som en väldigt bra plan. Lycka till med allt 💚🌺💚