Som
jag skrev sist så däckade jag lite, och passade på att vila så mycket jag
kunde. Vi måste ju orka ett tag till, så det gäller att hushålla på energin.
Det
händer saker inom assistansen som gör mig sömnlös om nätterna. Ni som har
självgående barn, jag hoppas ni fattar hur jävla bra ni har det! Man tror
liksom att det inte är möjligt att det ska fortsätta åt det håll som Åsa Regnér
& co har suttit och bestämt över huvudet på alla drabbade. Man tror ju att
t.o.m. maktmissbrukare nånstans har en liten fungerande hjärncell. Och så blir
det bara värre.
Jag
fick en kommentar för ett tag sen, att vi måste komma ihåg att dom flesta i
Sverige har det bra, så vi måste vara tacksamma. Alla kan ju inte bli helt
nöjda… Jag är medveten om att vi lever i ett väldigt bra land, och jag vill
inte flytta. LSS håller på att urholkas helt, men den lagen finns trots allt
inte alls i något annat land. Nånstans hoppas jag fortfarande att makten ska
sansa sig, komma ut från sin bubbla och börja titta på verkligheten.
Det handlar fan inte om att vi vill vara helt nöjda! Det är ju lätt att ha
åsikter när man sitter i sin jävla segelbåt och inte har en aning om hur det är
att inte ens få gå på toaletten.
Men,
för all del, om det är fler med dom åsikterna som råkar kika in på min blogg
just idag, utan att ha orkat följa vår vardag, så kanske ni vill byta liv med
Sandra i en vecka? Så får ni se hur länge ni överlever utan hennes föräldrar,
och utan assistenter?!
Ni
kommer inte kunna äta eller dricka, för det finns ingen som ser till att ni gör
det. Ni kommer inte heller kunna gå på toaletten, eller ha någon som tvättar er
och ger er rena kläder när ni tillslut gör på er. Ni kommer sitta i er säng
dygnet runt, eftersom ni inte har förmågan att tänka ut något annat. Troligtvis
kommer ni inte orka bry er om det, eftersom ni snart kommer svälta ihjäl.
Men
jag hoppas att ni är tacksamma över att dom flesta har det bra och är nöjda med
sina liv.
För
oss handlar det snart om hur vi ska kunna se till att vi inte dör före Sandra. För hon klarar sig
inte utan oss, och hon är fanimej lika mycket värd ett liv som personer i
segelbåt, Åsa Regnér eller prinsessan Madeleine, men hennes krav på livet är inte ens hälften så stora.
Pest
eller kolera, det är frågan, men någon segelbåt behöver hon inte.
Jag
ska tillägga att Sandra har tillräckligt med assistans fortfarande, men oron
gör hela familjen sjuk snart. Jag vet att Sandra inte kommer lämnas att
dö när inte vi finns för henne längre, utan hon kommer hamna i en gruppbostad.
Men jag vet också att hon inte kommer klara att bo där, och hon kommer inte att
ha ett liv längre. Varje människa måste ha rätt att välja utifrån sina egna
behov. Ingen ska behöva bli sjuk av sin egen tillvaro.
Ingen
kan göra allt, men alla kan göra nåt. Sätt press på regeringen! Tack för
hjälpen!
asa.regner@regeringskansliet.se,
stefan.lofven@regeringskansliet.se,
.
1 kommentar:
Regeringen kan agera, det går inte att förstå att de inte gör det! Jag skickar mail och har även fått iväg två till LSS-utredningen s.lss@regeringskansliet.se
Varje gång jag läser om assistansen, så tänker jag på Sandra och Turbo, och det bara knyter sig i magen.
Kram <3
Skicka en kommentar