Först
vill jag tacka för kommentarerna efter förra inlägget, både här i bloggen och
på fb. Jag antar att adhd-funderingarna kommer gro i mig ända tills vi har bett
om en utredning, men just nu finns inte orken till det. När resten lugnar sig
och börjar fungera så kan vi gå vidare. Extra stort tack till er som har adhd
och berättade lite hur det känns. Vi kan ju inte fråga Sandra, så vi måste
försöka koppla ihop vad andra berättar med hennes beteende. Det är så vi kan
försöka förstå henne bättre, och hjälpa henne rätt. Även när det gäller autism,
förstås.
Hursomhelst,
här och nu har vi en del annat att stå i, kan man säga. Och utöver allt annat så var vi och
kollade fötterna på Sandra häromdagen, och ska få en kallelse till en ortoped.
Vi får väl se vad det ger. Det är inte så lätt för en allmänläkare att förstå
sig på Sandra, så hon skulle behöva nån specialist. Jag antar att det här är
början på en karusell där alla kommer klia sig i huvudet, men vi får se. En sak
i taget.
Har
vi tur så blir fötterna bättre om vi får Sandra att röra sig lite mer. Det är
vårt kommande projekt iallafall. Vi måste ju börja lite försiktigt, eftersom hon
är helt otränad. Vi vill inte att hon ska få träningsvärk, för då kan det vara
svårt att motivera henne mer. Hellre bara tio minuter om dagen i början.
Utmaningen är att locka fram ett intresse hos Sandra, och det är inte det
lättaste.
Jag
bad om idéer på fb och fick en del roliga övningar som jag håller på att
”Sandra-anpassa”, tack till er som tipsat. Det första jag nappade på, och har
testat nu, är att följa fotspår. Det går att utveckla hur mycket som helst, och
jag har massa tankar i huvet. Igår gjorde vi övningen för första gången, och
med lite lagom utmaning för Sandras ork och förståelse. Bara att förstå hur man
ska kliva på fötterna är inte så självklart, men jag pekade på det ben hon
skulle flytta och vilket spår hon skulle ställa foten på. Efter ungefär halva
banan förstod hon och kunde själv.
Jag
fäste fotspåren med hjälp av häftmassa, så det inte skulle bli halt. Fyra
stationer var utplacerade längs vägen, med färgade fotspår som visade ”stå
still” i samma färger som vi har ärt-påsar, röd, grön, gul och blå.
Vid
varje stopp skulle Sandra leta efter en ärt-påse i samma färg som färgen på
fötterna och dom låg i olika höjd så det krävdes lite lagom ansträngning för
att ta dom. Två högt upp, en på en stol en bit under bordet och en låg en bit
in under ett skåp på golvet.
Vid
den sista stationen/ärt-påsen fanns också en skattkista som innehöll en skatt i
form av en godsak.
Sandra
tyckte det var jätteroligt och ville göra det nästa gång igen sa hon. Det ska
hon få, fast jag ska variera uppdragen lite. Men det gäller att inte gå för
fort fram, utan hålla det på en nivå så Sandra tycker att det är både roligt
och spännande. Idag ska vi bolla med en stor ballong, det tycker hon också är kul.
Målet
först och främst är att hon ska röra sig, så vi bygger upp hennes förtvinade
muskler. Tillgång till en tom gympasal nån gång i veckan hade varit perfekt, om
man får drömma, men med lite klurande kan vi få till det ändå.
Må gott.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar