Efter en
lång period av skört ostabilt humör och mående så blir man extra glad över en
funkar-morgon. När man kan glömma eller missa nån liten detalj i alla
hundramiljoner rutiner och förberedelser, utan att det blir orkan av det…
Igår var det
en sån morgon. En glad och harmonisk tjej som kunde tala om vad hon ville,
vilket är stort även på må-bra-stunder. Rutinerna gick som en dans och humöret
strålade. Plötsligt bara händer det! Sandra väljer bort klippningen som hon har
valt varje morgon sen jag vet inte när.
Hon hade,
dagen innan, byggt lego med assistenten och tyckte det var roligt, så igår
morse ville hon bygga lego istället för att klippa. Trots att lego inte fanns
med som alternativ på hennes välja-bräda. Hon valde klippa-bilden och satte den
på sitt schema, men sa efter en stund att hon inte ville klippa. Utan bildstöd
valde hon alltså lego istället.
Då blir man
ju alldeles lycklig!
Ibland
kommer det såna stunder när allt funkar som bäst och Sandra kan saker som är
svåra för henne. Konstrasten blir väldigt påtaglig när det tvärvänder, och
precis allt blir jättesvårt. Harmonin förvandlades på en millisekund till
utbrott och ingen frukost. Någon orsak finns det ju, även om jag inte riktigt
vet vad den är. Även om vändningen bara kom, plötsligt, utan att något hände,
så finns det alltid en orsak nånstans. Det kan vara att hon fick ont nånstans,
eller såg nånting som störde, eller kom att tänka på något som oroade, eller
att jag hade förberett något på ett annorlunda sätt (som t.ex. ställt ett glas
fel eller nåt som man kanske inte tänker på).
Det jag vill
säga med det är att även om jag tycker att jag gjort som jag brukar och inget är
förändrat, så behövs det bara en liten detalj som jag inte ens lägger märke
till, men som är viktig för Sandra.
Jag kom
aldrig på vad som orsakade utbrottet, och är det inte återkommande i samma
situation så är det inget jag behöver utreda heller. Nu är Sandra väldigt skör
av många orsaker, men om det hände nåt mer igår morse får jag nog aldrig veta.
Däremot måste vi hitta dom större orsakerna (vilket vi delvis har gjort) och
jobba med dom, så lugnet får återvända.
Gårdagen var
som dagarna har varit på sistone. Skör och nära till låsningar och utbrott om
det mesta. Små stunder av bus och glittrande ögon, då allt funkar bra, men i
det stora hela är det jobbigt för henne nu.
Dom orsaker
vi vet är ju dels att det är nytt med extern assistent igen och det tar på
hennes krafter även om det är positivt och roligt för henne. Hon blir trött av
förväntningar, längtan och glädje också, men det kommer ju lägga sig när hon har
vant sig vid det.
Den största
orsaken är med ganska stor säkerhet att hon är lite uttråkad. Trots allt nytt
med ny bekantskap. Men vi kan inte köra på med för mycket aktiviteter också,
eftersom orken inte räcker riktigt. Samtidigt blir hon trött av att inte ha
strukturen med anpassade aktiviteter som löper mer över hela dagen.
För att
kunna ha anpassade aktiviteter och en bra struktur över dagarna så måste vi
först planera det noga. Och nu har vi lite fullt upp med att låta Sandra och
assistenten lära känna varandra, och komma in i dom vardagliga rutinerna. Det
är liksom ganska mycket att få till med bara det. För oss alla.
Men att
Sandra reagerar med många låsningar och utbrott när strukturen och aktiviteterna
inte har rätt anpassning, det vet vi sen tidigare. Det är det som har hänt
varje gång när utbrotten kommer tätare och tillslut funkar det inte alls. Men
det är inte så lätt att hitta rätt alla gånger, och nu kommer vi börja om lite.
Det vi hade förut, med egen daglig verksamhet, slutade fungera för ganska länge
sen då Sandra tröttnade på upplägget. Sen har vi inte riktigt hittat rätt efter
det, men tanken är ju att få henne mer delaktig i det vardagliga.
Det kommer
säkert bli bra när vi börjar hitta rätt, men vi måste ta det lite lugnt och
planera det noga. Annars blir det bara rörigt, med bakslag av alltihop
istället. Dessutom ska vi söka mer folk, och det kommer också ta energi av
alla, inte minst Sandra. Så vi måste skynda långsamt och försöka hantera
situationerna längs vägen.
Vi ska ha
möte nästa vecka och inom kort ska det göras en ordentlig adl-bedömning på
Sandra. Det känns bra, och det kommer bli bra.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar