Föreläsning

Direkt när Sandra hade åkt iväg med taxin så kastade jag mig iväg för att gå på en föreläsning som vårt fina assistansbolag ordnade med. Jag hann precis fram lite lagom stressad. Det är nämligen en massa vägarbeten på den vägen som gör att resan nästan tar dubbla tiden, men huvudsaken jag hann.

 

Det var en mycket bra föreläsning som handlade om autism med begåvningsnedsättning. Han som föreläste heter Christer Fahlberg, om det är nån som känner till honom, och han var väldigt lätt att lyssna på med många roliga exempel, så man fick skratta igenkännande lite då och då.

Annars var det väl inga nyheter, egentligen. Det är ju så vi jobbar och vi har väl ganska rätt tänk runt Sandra redan, men det känns alltid bra att få det man gör bekräftat och känna igen sig i det som sägs.

Jag tänkte att några av mina vänner skulle behöva ta med honom till sina barns skolor där lärarna anser att anpassning inte behövs, för han sa att han stöter på det ibland och då brukar han ta lärarens glasögon och säga att nu får du träna på att se resten av den här föreläsningen!

Det var en halvdag, vilket var bra eftersom jag var tvungen att hinna hem och förbereda innan Sandra kom från skolan. Men det var på tok för kort tid för Christer att hinna gå igenom det han ville få fram. Så nu planeras det en fortsättning till våren, och det ser vi fram emot.

 

När jag kom hem hann jag precis städa undan efter morgonen och förbereda inför eftermiddagen och kvällen, och pusta med lite kaffe, innan Sandra kom hem. Hon var lika glad fortfarande och allt gick som en dans.

Intensivt var det, men när allt funkar och flyter så är det bara roligt att det går i ett. Igår hade jag ju inte någon korttidsväska att ta hand om heller, och ingen tvätt som var akut, så jag kunde ägna mig åt Sandra och det viktigaste runt henne.

Duscha hann jag däremot inte igår, så det och dammsugningen måste jag göra idag medan Sandra är i skolan. Sen skulle Göran komma lagom till lunch, ungefär, så han hinner installera sig innan Sandra kommer hem.

 

En roligt och skön vecka har det varit, men nu längtar jag allt efter Göran :)

Ha det fint!

♥ Kram ♥

En intensiv och bra dag på jobbet

Det går åt en person på Sandra hela tiden, och är man själv så märker man hur mycket nytta den andra egentligen gör ;) Alltså, jag har sagt det förr, och jag säger det igen… Jag är såå tacksam över att vi är två som kan hjälpas åt!

Dessutom är jag väldigt, väldigt tacksam över att jag fick hem en mycket pigg och glad tjej igår. Det underlättar! Hur gööör alla ensamstående?? Jag beundrar er!

 

Jaja, det skulle ju så klart gå det med, om det blev tvunget. Men jag är iaf tacksam över att vi är två för det mesta här hemma. Och är Sandra ur gängorna, eller man själv, för den delen… ja då vetitusan hur det skulle gå ihop sig?

Nåja, igår studsade en solstråle ur taxin och inte ens när jag berättade att Göran inte var hemma sviktade humöret. Skönt!

 

Visst, om Sandra hade varit skör så hade jag ju skippat att packa upp korttidsväskan, sätta på tvätt och få undan disken efter maten. Det var ju inga livsviktiga saker precis :) Men Sandra var nöjd i badet och jag har ju en baby-vakt med bildskärm så jag hade full koll på henne medan jag fixade undan allt runtomkring, och blev lagom färdig tills det var dags att gå ner och duscha damen.

Bara man är lite strukturerad så går det ju :) Men visst blir man lite trött när det är intensivt och man inte hinner slå ner rumpan förrän damen kommit i säng. Då var det skönt att landa i tv-soffan, faktiskt.

Sen blev det tidigt i säng och idag ska jag iväg på föreläsning så fort Sandra har åkt till skolan, så nu är det hög tid att få fart här. Ni får ha en fin dag, helt enkelt.

♥ Kram ♥

En skön ledighet

Jag behöver en höstjacka så jag åkte in till stan igår. På HM:s fanns en snygg, som hade passat både i modell och färg, men HM är ju HM, liksom. Grattis alla vuxna som har kroppar som 10-åringar. Eller inte… Nåja, jag letar vidare ;)

Jag hittade iaf lite lakan och en kökshandduk med matchande grytlappar, och får anledning att åka och shoppa en jacka vid ett senare tillfälle. Bra va?!!

 

Sen passade jag på att ringa en mycket god vän som det var evigheter sen jag pratade med. Vi kom fram till att det var ännu längre sen vi sågs, så vi måste försöka hitta tid för det framöver! Det är bara det att jag har lättast när dom jobbar, och det är så pass långt att åka att jag måste sova kvar. Men det får lösa sig, för det är verkligen dags!

Resten av gårdagen blev det mest slappa och lyssna på Spotify av, och det var minsann inte så dumt. Jag lagade inte ens mat åt mig, utan värmde färdig risgrynsgröt i micron. Slappt va?!!

 

Idag kommer Sandra hem, men inte förens vid halvfyratiden, så jag hinner slappa ett tag först. Förresten ska jag dammsuga också :)

Må så gott!

♥ Kram ♥

Njuter egentid

Inte för att det på nåt sätt är trist när Göran är hemma, men ibland är det bara så skönt att vara ensam. Så länge det inte blir för ofta, och så länge det är självvalt.

 

Idag är jag ensam hela dagen och det enda jag tänker göra är att äta när jag blir hungrig och duscha när jag får lust. Inte en enda tid att passa på en hel dag och jag började med sovmorgon :)

För mig är det iaf sovmorgon halv åtta och jag somnade tidigt igår så jag har sovit nio timmar! Hur skönt som helst.

 

Igår var det en toppenhärlig dag tillsammans med en mycket god vän och med en massa hav, som är bland det bästa jag vet.

Vi pratade, skrattade, fikade, åt, pratade, skrattade och fotade havet.

Tack för en alldeles fantastiskt rolig dag, vi gör snart om det va?!!

Ja, som sagt, idag får lusten bestämma vad jag ska göra eller inte göra och imorrn kommer Sandra hem. Vi får väl se vad hon säger när Göran inte är hemma. Hon brukar bli lite orolig när nån av oss inte är på plats som vi brukar. Men det går säkert bra om jag bara sätter upp på schemat när han kommer hem, så det måste vi bestämma senast imorgon.

 

Ni får ha det så bra!

♥ Kram ♥

Välkommen vardag

Igår var det inte nåt vidare uteväder, så vi roade oss med inne-aktiviteter istället. Sandra har mest längtat till skolan i helgen, och varit lite smågnällig mellan varven, som hon lätt blir när hon inte är helt tillfreds med livet.

Hon ville skrapa potatis på förmiddagen igår, och det fick hon väldigt gärna göra, för det är jag mest glad om jag slipper. Sen ville hon fortsätta i köket, så hon fick steka kasslern med.

 

Så blev det en hel del Play-doh, förstås, perfekt att pyssla med en regnig dag. Och en biltur hanns också med och sen var dagen slut.

Och nu är det äntligen skoldag igen, att det ska behöva vara helg när det just har varit lov.. ;) Ja, sen är det ju korttids också och Göran åker iväg med husbilen på egen hand några dagar och jag får njuta av en massa egentid. Den enda möjligheten för oss att åka på lite längre utflykter än ca 20 mil bort, är ju att vi är långlediga eller att vi åker var och en för sig.

Dessutom finns det ju annat än gemensamma intressen att vårda, så jag passar på att träffa en goo-vän som bor vid havet. Inte alls särskilt långt bort, egentligen, men det är svårt att få till träff ändå, på tider då vi båda kan utan andra måsten.

 

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Orosmoln inne, solstrålande ute

Nu har allt tröttheten börjat visa sig lite. Men det är ingen större fara med humöret, och det kan lika gärna bero på att det är trist med helg. Skörare än dom senaste dagarna har det varit, å andra sidan har ju dom senaste dagarna varit väldigt ”osköra” :)

 

Det blev lite Play doh-bakning på morronkvisten, men sen sken solen så lockande att Göran tog med sig både Sandra och Sune ut en stund medan jag passade på att njuta av mitt eget sällskap.

Jag var rätt sugen på att följa med och suga in den sista sommaren, men Sandra var för skör för att fixa två föräldrar, så det var lugnast att jag höll mig på avstånd.

 

Resten av lördagen var full av vanliga lördagsrutiner. Packa korttidsväskan, fixa schema, godis o chips, förstås, och så kvällen med bad å andra procedurer.

Vid det laget var damen mest övertrött och bara tramsade och skrattade så hon tappade andan. Härligt att höra så länge det inte slog över, vilken var nära mest hela tiden. Fast det gick rätt bra ända till sängen, trots tröttheten.

Och nu är det redan söndag! Men söndagar brukar vara lite lugnare med inga stora planer. Och imorgon är det vardag och korttids igen, med egna planer på varsitt håll för Görans och min del, om vädret vill på alla håll.

 

Må så gott!

♥ Kram ♥

Strålande

Igår var ännu en morgon med strålande solskenshumör. Sandra studsade ur sängen och blev klar i ett nafs. Eller, nåja… det beror väl på vad man jämför med, men smidigt gick det iaf, och glad var hon :)

Och så blev det ännu en dag med mest slappa och inte ens en prommis… Men det var rätt skönt att bara vara på sista ledigheten innan helgen.

 

Sen ringde dom från hab och meddelade att vi ska ha ett möte ang vuxenlivet, kors i taket! Dom skulle ha hört av sig innan sommaren men när jag inte hörde nåt så orkade jag liksom inte tjata mer så vi tog reda på allt själva. Däremot är det väl lite annan info när Sandra övergår från barnhab till vuxenhab. Vi ska iaf få en kallelse och jag tänker inte skriva ”dom sa inte vilket år” utan tar förgivet att dom sköter sitt jobb den här gången ;)

 

När damen kom hem var hon fortfarande en solstråle. Det är helt otroligt! Vi trodde faktiskt inte att hon skulle orka hela första veckan, men det var inga problem alls. Hon blev inte ens tröttare än vanligt.

Eftermiddagen och kvällen gick lika bra som det har gjort sen skolan började och Sandra längtar mest till måndag, men tycker att en lördag med chips och godis är okay det med.

 

Jag önskar er en fin helg, helt enkelt!

♥ Kram ♥

Det finns hopp

Det blev inget vettigt gjort igår heller, men vi har iaf kommit igång med lite promenerande igen. Snart ska väl kondisen vara reparerad så vi längtar ut å gå så fort vi kan, som vi gjorde förut.

 

När Sandra kom hem var hon lite tröttare än i onsdags, men fortfarande strålande glad. Allt gick lekande lätt och hon fixar saker som hon inte brukar fixa om hon inte mår riktigt bra. Det märks att hon är nöjd med att sommarlovet är slut :)

Tröttheten kommer ju tillslut, annars vore det ju konstigt. Men hon klarar så mycket mer nu än vad vi ens kunde föreställa oss för några år sen. Det har skett en enorm utveckling, och en del av den har ni som följt min blogg säkert märkt.

 

Men dom största jobbigheterna som vi har haft, och som vi liksom hade vant oss vid och ställt in oss på att alltid ha att kämpa med, har jag inte skrivit om av hänsyn till Sandra. Jättestora saker som liksom inte är några problem alls längre! Helt otroligt, egentligen. Så ni som är mitt i kämpandet, det finns hopp! Alltid!

Det var faktiskt en vän som sa så till mig när Sandra var mitt i det jobbigaste. Jag vet att jag tänkte ”Ja, det är ju bra, att det finns hopp och blir bättre för många, men det gäller inte oss”

Inte för att jag var pessimistisk och inte trodde på utveckling. Det gjorde jag självklart och fattade så klart att det skulle bli bättre. Men jag kunde aldrig tänka mig att dom stora svårigheterna inte skulle vara några bekymmer alls i framtiden. Men så blev det :)

 

En av jobbigheterna som jag kan skriva om är ju tröttsjukan, eller stressjukan som Sandra hade när hon var yngre. När det var som värst så blev hon sjuk nästan varje vecka och hade över 40% frånvaro i skolan. Det var innan vi bytte skola och innan livet runt henne anpassades ordentligt.

När det blev för mycket krav och för mycket intryck så blev Sandra sjuk och det innebar att hon sov och kräktes om vartannat i minst ett dygn. Kräktes gjorde hon i genomsnitt en gång i kvarten, under det dygnet. Och hon klarar ju inte av att gå till toan när hon mår illa…

 

Så det var till att passa, dygnet runt. Sen var det låsningar samtidigt, förstås. Så hon klarade inte ens att sätta sig upp i sängen när hon skulle kräkas. Och gjorde hon det så slog hon undan bunken och när sängkläderna var bytta kunde hon inte lägga sig. Sen kom nästa kräkattack.

Jo, det var jobbigt! Även fast jag inte minns det på riktigt längre. Men man var ju inte så vidare värst pedagogisk frampå morgonkvisten efter sju sängbyten, femton utbrott och ingen sömn…

 

Mitt i allt det där minns jag att jag var så tacksam över att Sandra aldrig hade varit magsjuk… Man har en viss förmåga att se positivt på sakar och ting ändå ;)

Nu är tröttsjuka nästan borta och det kunde vi aldrig tro när hon var liten. Även när vi förstod vad hon blev sjuk av, så trodde vi aldrig att vi skulle slippa tröttsjukan i framtiden.

Sen har vi två stora svårigheter till (som faktiskt var jobbigare) som vi kämpade med då, och som inte är minsta problem idag.

 

Så det finns hopp :)

♥ Kram ♥

Skolstart

Det var mest en lång ”vänta på Sandra-dag” igår. Jag undrade hur hon hade det och om hon skulle orka, och hur trött hon skulle vara när hon kom hem, och om hon skulle behöva ledigt som idag.

Men vi hann iaf få lite ärenden gjorda och en prommis promenerad. Eller hann, förresten… Så klart vi hann! Vi hade ju hela dagen på oss. Men det blev just inte så mycket annat gjort, än det vanliga som måste göras varje dag. Vi väntade ju mest hela dagen ;) Och längtade.

 

Strax efter halv fyra kom taxin rullande och ut hoppade världens solstråle! Alltså, inte för att vi pessimistiskt hade tagit ut nåt i förskott, men vi var väldigt beredda på en väldigt trött tjej efter både korttids, skola-längtan och skolstart. Och hon var inte ens lite trött! Härligt :)

Tyvärr glömdes kontaktboken kvar i skolan, och när jag ringde för att höra om det var nåt särskilt vi behövde veta, så hade dom hunnit gå hem. Men, eftersom Sandra strålade och var hur nöjd som helst, så kändes det inte som nån större katastrof. Jag var bara lite nyfiken på hur dagarna hade varit, men får ju läsa ikapp idag istället.

Sandra kvittrade och bubblade mest hela kvällen och alla rutiner gick hur bra som helst. Hon talade noga om att det minsann är skola idag igen, och ville titta på schemat vem som ska möta henne. Man blir så glad i mammahjärtat när hon är så lycklig och nöjd.

 

Jag är innerligt tacksam över att hon har det så bra, med människor runt sig som förstår henne. Och jag hoppas att det får fortsätta så för henne, alltid. Det är inte alla förunnat, men borde vara en självklarhet.

♥ Kram ♥

Skillnad på liv och död

Jag har sett det så många gånger och har flera vänner som upplevt samma sak. Och jag har skrivit det förr, men det är så viktigt så jag skriver det igen.

Det finns barn i Sverige som inte orkar med skolan. Barn med npf (särskilt adhd och Asperger syndrom utan begåvningshandikapp, som går i vanlig skola) som faktiskt inte vill leva! 10-åringar med svår ångest, hjärtklappning och självmordstankar!

Alltså, jag mår illa!

Och orsaken? Att dom inte blir förstådda! Att deras skoldag inte anpassas så dom får lyckas istället för att misslyckas varje dag! Det är sån skillnad på om nån bara förstår att man har det jobbigt!

Ska det vara så j***a svårt att förstå???

Jag har sett att samma barn, som har mått skit, plötsligt börjar må bra, vilja till skolan och börjat stråla när förståelse och anpassning kommer till. Och jag har sett samma barn, som har haft en anpassad skolgång, där tryggheten av nån orsak försvunnit, plötsligt må skit och inte vilja till skolan mer. P.g.a. okompetenta lärare! Alltså, inte okompetenta i den bemärkelsen, dom är jättebra, dom flesta, men dom kan inte npf och dom fattar inte vad det handlar om!

Nu menar jag inte lärare över lag, absolut inte! Dom flesta är jättebra!!! Men för dom här eleverna räcker det ju med att dom har en enda lärare som inte ser deras behov och förstår deras svårigheter för att dom ska falla. Långt.

Vad jag vill få fram är att det behövs faktiskt inte så mycket för att det ska göra en enorm skillnad för dom här barnen och deras familjer. När ett barn kan börja må bra efter ett lärarbyte så måste man väl försjutton fatta att det behövs mer förståelse och kompetens inom npf?!!!???!

Vi, alla runt våra barn, får inte gå i försvarsställning om vårt eget tänkande, vi måste samarbeta mot samma mål! Lyssna på varandra och hjälpas åt att lyfta fram våra barns lättheter och låta dom lyckas!

Enkelt! Men så svårt… Skillnad på liv och död och sååå himla viktigt! Alla barn har rätt att må bra i skolan och inget barn ska behöva ha självmordstankar!

♥ Kram ♥

Har det bra :)

Jag hann inte förbereda nåt inlägg igår och idag har jag haft sovmorgon. Skön ledighet har det varit och i eftermiddag kommer Sandra hem. Jag håller tummarna för att hon är pigg och återkommer imorrn med rapport, helt enkelt.

Må bäst!

♥ Kram ♥

Flyt

Dom som skulle komma och fixa bergvärmepumpen ringde igår morse och meddelade att dom skulle dyka upp om en timme. Sånt gillar jag! Då slapp vi sitta och vänta hela dagen utan att veta om dom skulle komma och när/om vi skulle kunna göra nånting annat av dagen än att just vänta.

Vi hoppades bara att Sandra skulle hinna iväg innan dom kom, så det inte blev ”krock i hallen” Och det var på sekunden! Taxin mötte väl hantverkarna i korsningen på vår gata, i stort sett. Snacka om flyt! Dessutom tog det bara fem minuter till, så ringde det på dörren. Det hade verkligen kunnat bli katastrof med både hantverkare och besök precis när Sandra väntar på taxin och bara är inställd på det och inget annat.

Men hon kom iväg bra, utan krockar och med ett strålande humör. Vi hoppas orken håller i sig nu, så hon är pigg imorgon när den efterlängtade skolan börjar. På tal om skolstart, det här låg i brevlådan igår.

Vad gulligt av dom att skicka kort! :) Nu hinner ju inte Sandra få det förrän efter skolan imorgon, men hon blir säkert glad ändå.

Efter maten tog vi en prommis, och det var inte igår! Alltså, jag minns inte ens när vi promenerade sist?? Jag tycker mest vi har sjukat oss det senaste året. Så nån vidare kondis var inte att tala om, men den går ju att reparera. Det får bli vårt gemensamma mål under hösten nu, när skola och vardag är igång igen och det blir lite ordning på ledigheterna.

Lite ärenden blev gjorda också, och lite annat pyssel, som städning, t.ex. Och en hel del slappa. Idag måste det handlas och några andra större projekt är inte planerade. En prommis och lite ”må gott” blir det väl.

En extra tanke till dom vänner, och andra, som har det tufft nu inför skolstarten av olika anledningar.

Var rädda om varandra!

♥ Kram ♥

Fastfruset

Igår tog vi det lugnt, Sandra var ganska skör och lättretlig. Troligtvis är det förväntningarna inför skolstarten som stökar till det lite för henne. Jag hoppas det, så det inte är nån sjuka på gång. Göran verkar ha en förkylning på lur och jag är tjock i halsen igen.

Sandra och jag bakade med Play doh innan maten och sen tog hon en biltur med Göran. Det var väl ungefär vad gårdagen bjöd på.

Jag såg till att schema, väskor, ombyte och kontaktbok var i sin ordning och all information informerad till alla berörda. Så skönt att vardagen är här nu! Även om skolan inte börjar förrän på onsdag. Idag är det korttids och ett par dagars ledighet för oss, och lite annan stimulans för Sandra.

Frampå eftermiddagen igår blev det skörare (tröttare?) med låsningar och utbrott av minsta krav. Tänk er att behöva gå på toa och inte kunna det för att kroppen (eller om det är tankarna?) bara fryser fast så man inte kan resa sig från soffan.

Det där har en del svårt att förstå, för Sandra kan ju gå, rent fysiskt. Men när det låser sig så kommer hon inte ur fläcken. (Det är därför hon måste ha en rullstol i vissa situationer) Istället blir hon arg och ofta leder det till utbrott. Jag tror att hon känner att hon vill (t.ex. gå på toa) och att hon förstår det i huvudet på nåt sätt, men att hon inte kan föra över det till handling. Alltså hon kommer inte iväg, utan blir sittande/stående som fastfrusen.

Lilla gumman, det kan inte vara lätt! Blir man dessutom arg på henne (stressad?) för att hon bara står där när hon behöver gå, och hon faktiskt inte kan gå, då måste det vara hemskt! Då ställer man på tok för höga krav på henne. Det är som att be en förlamad person att resa sig och gå! Men det förstår man, liksom. Sandras låsning är inte lika lätt att förstå. T.o.m. jag har svårt att behärska mig när stressen kommer, fast jag vet att hon faktiskt inte kan röra sig. Just då kan hon inte, fast hon kan annars.

Nåja, det man kan försöka göra är att ta fram ett gosedjur och spela teater med det, så det blir gosedjuret som pratar med Sandra istället. Det gör att hon inte känner samma press och då kan låsningen lossna. Men det är inte plättlätt alla gånger att börja leka glatt när man är stressad och irriterad… Tyvärr. Då kan det, om man har tur, också funka om man går därifrån, och talar om att man gör det för att det ska bli lättare för Sandra, eller skyller på att man ska göra något annat.

Typ ”Jag ska bara hämta en tröja, gå du på toa så länge”

Eller ”Vill du att jag går härifrån? Blir du störd av mig?”

Det viktigaste är att hon inte känner nån press. Tänk att jag reagerade på just det redan när Sandra var ganska liten, ja i tvåårsåldern faktiskt. Jag märkte att hon fixade saker mycket bättre om man bad henne i ”förbifarten” liksom. T.ex. ”Lägg bollen i lådan” samtidigt som man lämnade rummet så hon blev själv. Fast då visste jag ju förstås inte hur viktigt det var och varför.

Man lär sig hela tiden :) Idag kommer det hit ett par som ska laga bergvärmepumpen och det är väl dags för den börjar bli till åren. Den har ju stannat ett par gånger och vi har varit beredda på att den ska paja närsomhelst, och det gjorde den i våras. Vi måste ju få det fixat innan det blir kallare, för annars blir det onödigt dyrt i vinter, med elvärme.

Det får alltså bli en ”vänta på att bergvärmepumpen ska bli klar-dag” med en massa slappatid. Inte så dumt ibland. Jag har längtat efter mina egna Spotify-listor efter att ha lyssnat på Sandras "Jul-lista" mest hela helgen ;)

♥ Kram ♥

Blev lite arg på morronen

Jag läste det här…

Våra barn (ja, vuxna med, för den delen) med diagnoser inom npf, framförallt ADHD och Asperger syndrom, utan begåvningshandikapp, där det liksom inte är så tydligt och självklart, kommer aldrig att bli accepterade och få rätt stöd förrän såna här j***a fördomar suddas ut!

Jag blir så arg när jag läser sånt här, och rent förskräckt när jag läser kommentarerna! Tror verkligen folk att det är föräldrar som inte orkar uppfostra sina barn, och sätter en diagnos på dom för att slippa ta ansvar? Och att man proppar i sina barn droger för att dom ska bli lugna och lätthanterliga?? Vi har kommit långt, det har vi, men att en endaste person fortfarande tror på sånt dravel är skrämmande! År 2012?

Ska vi hjälpa våra barn så är första steget att skrota såna här fördomar! Och man slipper inte undan nåt ansvar efter en diagnos! Det är liksom inte bara att luta sig tillbaks sen och skylla på diagnosen. Personer med npf behöver anpassning! Det kräver mer av föräldrar till barn med npf än vad som krävs om man har barn utan dom svårigheterna (därmed INTE sagt att ”vanliga” barn är plättlätta att ha att göra med alla gånger) och den allra mesta energin går åt till att få folk att fatta vad det handlar om innan dom liksom sprider en massa dravel!

Sandra har inte ADHD och på henne märks det att hon har rätt diagnos, så personligen drabbas vi inte av det här, men det berör mig och jag blir förbannad! Sandra tar inte heller nån medicin som har med hennes funktionshinder att göra, för hon behöver inte det, och jag tycker inte att man bara ska medicinera utan att först titta på anpassning, men medicin är helt nödvändigt för en del och då måste det få vara okay! Vi hjälper inte dom personerna genom att inte tro på dom! Någon som kan det här bättre än mig är Tina, läs inlägget i hennes blogg här!

(Dagens vanliga inlägg kommer ni till genom att scrolla vidare)

♥ Kram ♥

Intensivt pedagogiskt och platt fall

Igår ville Sandra skriva på datorn och fixa bilderna från hennes sommarlov. Vi brukar göra nånting efter varje sommarlov som hon får ta med sig till skolan sen. Det hjälper henne att komma ihåg, och berätta vad hon har gjort.

Jag hade tänkt att vi skulle göra det som idag, men Sandra fick syn på fotona som jag hade skrivit ut och plastat in i fredags, och då ville hon göra det på direkten :)

Det är lite olika vad vi brukar göra med fotona. Nån gång har vi satt in dom i en liten fotopärm och hon har ritat till, nån gång har vi gjort en ”sommarlovsbok”

Den här gången fick hon, som sagt, skriva om bilderna på datorn.

  

Egentligen är det ju sommarlov ända till på onsdag då skolan börjar, men för mig känns det som sista dagen idag, eftersom Sandra åker till korttids imorgon och inte kommer hem förrän efter skolan på onsdag.

Det har varit en mycket bra sommar! Sandra har mått mestadels bra och inte varit stressad över ledigheterna. Nästan inget tjat alls om när skolan ska börja har det varit, utan hon har nöjt sig med att vi ”säger till när det blir dags”

Nu sista veckan har hon mest längtat, men inte varit orolig och tjatat. Det betyder att hon förstår, och klarar av, sitt tvåveckorsschema om vi är tydliga och visar några gånger. Nu vet hon hur många dagar det är kvar och behöver inte fråga och tjata om det. För tjat och stress beror ju på att hon inte vet och förstår.

Hursomhelst, det jag skulle skriva var att det är skönt att vardagen kommer igång igen och det långa lovet är slut. För hur det än är så funkar det allra bäst när dagarna är sig lika. Och Sandra älskar sin skola så hon trivs ju bäst på skoldagar.

Nåja, när vi var klara med ”sommarlovspärmen” så var Sandra sugen på lera. Och jag hade grejor hemma, så det var ju inte så jobbigt att sno ihop en Play doh åt henne.

Gul, bestämde hon att den skulle vara och sen hade hon kul ett tag.

Tills vi var tvungna att städa undan lera och duka fram lite mellis så vi skulle hinna med toa- och badrutinerna sen innan chipsmyset skulle börja.

Men efter mellis tog orken slut helt och livet spårade ur alldeles. Det blev nog lite för mycket aktivitet på en och samma dag, som resulterade i utbrott, förstås. Jag frågade om Sandra skulle gå och lägga sig istället, för hon verkade för trött för att orka med sig själv. Och då gjorde hon det!??!!! Gick och la sig i sängen med kläderna på, lilla gumman!

Jag visste ju inte om det hade blivit nån kortslutning, eller om hon faktiskt var för trött och hellre ville sova. Fast jag hade ju svårt att tro att hon frivilligt skulle byta chipsmyset mot sova, liksom.

Efter lite mer utbrottande och knölande så kom hon iaf ner i badrummet tillslut och vi fick toa- och badrutinerna avklarade, och väl i badet blev humöret bättre. Vi får försöka att ta bort alla krav som går att ta bort när tröttheten börjar ta över. Och ett krav för Sandra kan t.ex. vara att gå ner till toaletten. Chipsandet gick iaf bra och sen fortsatte vi att sänka kraven så nattproceduren skulle gå så smidigt som möjligt.

Ja, ibland är det svårt att bromsa i tid och veta vart gränsen går. Sandra är så positiv och vill alltid göra allt och lite till. Hon kan inte själv avgöra hur mycket hon orkar, så det gäller att hela tiden bromsa henne lagom mycket. Och ibland blir det lite för mycket gas å lite för lite broms.

Natten har iaf varit bra och förhoppningsvis har hon sovit ikapp sig. Idag blir det lera, förstås och det passar ju alldeles jättebra det, för ute är det höstruskigt, regnigt och mörkt. Och lite mysigt :)

Må bäst!

♥ Kram ♥

Ont i magen hela dagen

Vi fick en rivstart igår morse, efter lite för lite sömn för både Sandra och mig. Jag hade svårt att somna och troligtvis berodde det på att Sandra var mycket vaken. Jag misstänkte att hon hade ont i magen, och behövde gå på toa. Att gå på toa är en hel procedur så det är inget man går in och föreslår mitt i natten om inte Sandra själv ropar så man blir tvungen. Så jag låg väl och väntade lite på att hon skulle bli orolig, gissar jag.

Det blev hon inte, så jag somnade väl tillslut, vid tretiden sisådär. Sen upp halv sex och efter en liten stund hörde jag att Sandra också var vaken. Och mycket riktigt hade hon ont i magen, så det blev toa- och badbestyr på direkten. Som tur var hade vi gott om tid eftersom taxin inte kommer förrän nio när det är fritidsdagar, så hon hann bli klar i lugn och ro.

Men oj så trött damen var, och det var ju så klart väntat efter en sån natt. Men ledig skulle hon absolut inte vara och det var inte läge att ställa till med utbrott över det, utan hon fick åka som planerat.

Dagen hade ju varit skör och hon hade klagat på ont i magen även på fritids. När hon kom hem var hon ledsen och undrade vad det var för fel med magen. Jag gissade att det behövdes mer toabesök och lyckades locka ner en mycket trött tjej i badrummet efter ett tag, fast hon hellre ville lägga sig på soffan.

Efter toa- och badbestyr för andra gången, så blev hon gladare, om än trött och ville fortfarande vila i soffan, vilket hon så klart fick göra.

När det var sovtid var det dags igen. Toa- och badbestyr för tredje gången på samma dag. Då var hon ju rejält trött också, så det hade kunnat gå hursomhelst, men hon är så himla duktig! Det gick utan problem, inga utbrott eller låsningar, men lite ledsen kände hon sig. Väl i säng tror jag hon somnade nästan direkt.

Vi tror att magen har kommit lite i oalg efter penicillinkuren, så den slutar vi med nu. Det är bara tre tabletter kvar och fingret har sett fint ut länge.

Medan Sandra var på fritids så fixade jag ordning bland nya scheman och schemabilder, skrev ut, plastade in och klistrade kardborre så nu ska det vara i sin ordning med Sandras schema inför skolstarten på onsdag.

Det tog sin stund, men jag hann precis innan damen kom hem. Pjhu! Det var nytt skolschema, ett par nya bilder på ny personal (ja, inte ny, egentligen, bara ny på Sandras schema) och ett nytt korttidsschema som vi har i kontaktboken där Sandra ser vilka personer som ska vara med henne samt vilken dag hon kommer hem efter korttids.

När allt var klart och inklistrat med kardborrband i kontaktboken, upptäckte jag att jag hade gjort fel! Jag hade glömt personalen som jobbar på eftermiddagarna och det behöver Sandra veta. Bara att göra om, alltså. Har man inte jobb, så skaffar man sig ;)

Igår kväll mumsade vi kräftor så vi blev alldeles proppmätta och fick spara en del till idag. Sandra ska väl få smaka också, för hon såg ju kräftskålen innan hon la sig. Nu har hon inte gillat kräftor hittills, utan mest varit lite nyfiken när vi har testat det förut, men hon får väl smaka bäst hon vill, rätt vad det är kanske hon gillar det, vem vet :)

Natten var lite strulig här ett tag och när Sandra väl somnade om så hade jag blivit hungrig. Bara att gå upp och ta en nattmacka då, för att försöka somna hungrig gick inget vidare. Men idag är en ny dag och vi ska väl njuta sommar så länge den håller i sig.

Slutligen, angående Mariellejohnssons kommentar igår. Du har inte skrämt upp mig! :) Att läsa om saker som inte funkar fullt så bra alla gånger gör mest att jag vet ännu mer vad jag måste se till att få fungerade redan från början.. Skönt att det funkar bra för er just nu iaf, och hoppas det fortsätter så! Är barnen glada och mår bra, då blir man nöjd :)

♥ Kram ♥

I sommarens soliga dagar

Det var en härlig sommardag vi fick igår, även om Sandra var lite skör mellan varven. Först satte hon in sina foton i sin pärm och var mycket nöjd. Efter det tjatade hon mest efter att få visa pärmen för pappa, som ju inte var hemma.

Men lite fika på filten blev det iaf, och små leenden tittade fram där då och då. Skönt var det hursomhelst och första gången på hela sommaren som vi fikade på en filt! Vart har sommaren försvunnit, kan man undra? Ja, det måste ju vara både väder, ledigt och humör på samma dag om det ska funka, så det blir inte så många dagar att hinna på, men igår hann vi :)

Och så skrapa potatis, förstås.

Sen lite bad i poolen och när Göran kom fixade vi grillat.

Bättre kan ju inte en sommardag bli :) Till kvällen blev det lite mys och kvällsgott i tv-soffan istället för middag eftersom vi grillade ganska sent.

Jag ringde till skolan också, för jag måste veta schemat inför skolstarten. Eller, Sandra måste veta, snarare. Hon ska ju till korttids på måndag och är där ända till skolan börjar på onsdag, så hon måste veta sitt schema den här veckan.

Men nu hade dom inte hunnit få det klart, tyvärr… Så idag ringer dom så vi får reda på vem som möter på onsdag när Sandra kommer dit, så får dom reda ut resten när Sandra väl är där. Det fixar hon om det bara är klart och ordning när hon kommer dit på onsdag.

Idag var det meningen att en go vän skulle kika förbi på lite lunch här, men hon fick förhinder så vi sköt fram det lite. Vi har lättare båda två att hitta dagar att ses på när skolorna och vardagen är igång, så vi ses säkert om inte alltför många veckor.

Jag gissar att det blir lite städning av dagen istället då. Inte lika roligt, men nödvändigt. Ni får ha en skön fredag och trevlig helg!

♥ Kram ♥