Igår var det
utflykt, och assistenten är helt fantastiskt duktig, måste jag säga! Både på
att förbereda och anpassa, men också på att läsa av och vara flexibel, och utgå
från Sandra hela tiden. Trots att hon inte har träffat Sandra jättemånga
gånger. Hon har det liksom bara i sig, på nåt sätt. Och då funkar det ju så
bra. Det är sådana assistenter Sandra måste ha runt sig. (Därför måste assistenter få hög status och hög lön, och därför måste assistansen få finnas kvar).
Det var runt
tio minus igår, och blåste halv storm. Så assistenten hade förberett
uppgifterna efter det. Istället för att Sandra skulle hämta grenar där dom förvaras,
så hade assistenten ställt en skottkärra med grenar på närmare håll. Då slapp
Sandra gå i snön och ojämnheterna när det var både kallt och blåsigt.
Istället för att göra klar en kaninbur, och hämta allt som behövdes på olika ställen på gården, så fick Sandra ge det som assistenten hade hämtat och förberett till alla kaninerna. Det är att anpassa efter situationen, och den förmågan måste man ha när man jobbar med Sandra. Det uppstår nya situationer hela tiden och finns inga mallar att följa.
Sen var det
ju det där med att läsa av Sandra i situationen. Det var helt magiskt. För att komma
till skottkärran så var det en pytteliten lutning som vi andra knappt såg, en
liten ojämnhet bara. Där kunde inte Sandra gå utan stannade. Jag fick hjälpa
henne ner till skottkärran, men upp gick bra med pinnar och allt.
Några gånger
fick jag hjälpa henne, men vi märkte att min hjälp behövdes mindre för varje
vända. Så jag släppte tidigare och tidigare, men Sandra ville inte gå själv. Då
säger assistenten när Sandra lägger in sina pinnar i en kaninbur ”Den vill ha
lite mer, hämtar du det, Sandra” och liksom vänder sig bort för att låtsas
hålla på med nåt annat. Jag vänder mig också bort lite och Sandra går helt
själv ner och hämtar fler pinnar! Alltså, man måste kanske känna Sandra och
förstå svårigheterna, men vi blev helt lyckliga både assistenten och jag.
Sen hämtade
Sandra pinnar för glatta livet tills alla kaniner hade fått ordentligt.
Assistenten
rättar ju till så det blir bra för kaninerna när vi har åkt sen, förstås. När
vi är där är det Sandra som får växa av att kunna, men hon förstår ju inte hur
det ska vara. Fast dom är ett bra team, och Sandra gör som assistenten visar.
Ja, av det hon klarar, förstås.
Kaninerna
fick också kraftfoder och hö av Sandra innan det var klart. Sen var det dags
att fixa i ordning en låda, för det är kycklingar på gång och dom måste få en
bra plats att vara på när dom kläcks.
Sandra och
assistenten hjälptes åt att bygga ihop lådan som var förberedd så Sandra skulle
kunna hjälpa till med det.
Sen fick hon
hälla i spån.
Ja, så var
det lite andra små uppgifter och assistenten fick improvisera lite eftersom
Sandra var jobbsugen och snabb. Efter det avslutade vi som vi alltid gör med
att plocka ägg som Sandra fick ta hem och tvätta. Tack för världens bästa anpassade
utflykt! 💖
Vi runt
individer som inte själva kan påverka, måste se till att individerna mår så bra
det går. Vi måste anpassa och ge dom möjlighet att utvecklas. Då blir det så
här bra, och så måste det få vara (även när föräldrarna inte kan se till det).
Dom här individerna går det inte att spara pengar på i samhället. Antingen anpassar man och det kostar, eller så anpassar man inte och det kostar ännu mer.
Slutligen, tack
till Linda. Tyvärr bor vi, som du gissade, inte i närheten av dig. För länge
sen, innan Sandra föddes, så anmälde vi oss nånstans, vart det nu var, för att
inte få riktad reklam. Det tyckte vi var bra, och det är det ju också, men nu
hade vi behövt få den reklamen 😂😂
Ha det fint!
.